Kabelavslutning: inte bara krympa och glömma 

Detta är vad alla tror att de vet, men i verkligheten är det en komplett röra. Kabelavslutning handlar inte om att ta någon spets eller crimper och trycka den hela vägen. Det handlar snarare om att förstå exakt vad du arbetar med: kärntvärsnitt, material, flexibilitetsklass, typ av isolering. Jag ser ofta hur folk tar NShVI-aluminiumklackar på en koppartrådig ledare eftersom "de verkar passa diametern?", och sedan undrar de varför kontakten blir varm. Eller så glömmer de bort att ta bort den inre isoleringen frånströmkablarinnan du installerar ändtrattarna - en bagatell, men leder till haveri. Jag gick själv igenom detta i början, tills jag blev bättre på det och började fördjupa mig i detaljerna som skrivs med finstilt i kataloger.

Det viktigaste är att börja med rätt val

Det finns inga alternativ här. Om spetsen inte matchar kabeln är allt efterföljande arbete förgäves. Jag uppmärksammar alltid inte bara sektionen utan också formen. Till exempel, för att ansluta till vissa importerade enheter av en ingångsdistributionsenhet, behöver du spetsar med en speciell böjvinkel på kronbladet eller en specifik bulthålsstorlek. En standard NSHVI kanske inte fysiskt står upp.

Jag arbetade en gång med förnödenheter åt en entreprenör som höll på att installera en växel på en ny anläggning. Vi tog med dem ett parti KG 4x25-kabel och beställde vanliga förtenna kopparöglor för krympning. Men själva kabeln hade ledare av den femte klassen av flexibilitet. I teorin är det möjligt. I praktiken, för att effektivt crimpa en sådan flertrådstråd, behöver du antingen speciella pressformar för tunna trådar, eller spetsar med invändig fyllningspasta, som förhindrar oxidation och säkerställer bättre kontakt. Utan detta finns det risk att enskilda ledningar inte kläms fast och med tiden minskar kontaktytan. Som ett resultat beställde vi om NShVI-spetsar med kvarts-vaselinpasta.

Förresten, om förnödenheter. Nu finns det mycket saker på marknaden, men kvaliteten är väldigt låg. Tidigare köpte de ofta från lokala återförsäljare, men sedan gick de över till att arbeta direkt med tillverkare. Vi samarbetar till exempel medShijiazhuang Hist Electric Co.,Ltd— de har tillverkat kabelkopplingar sedan 2004. Det här är ingen reklam, utan ett påstående: när man har en stabil leverantör som förstår vad GOST och TU är, och inte bara tar bort hårdvara, blir livet lättare. Deras hemsida -histe-ru.com— Jag brukade använda det som en guide till standardstorlekar när jag snabbt behövde klargöra parametrarna för någon sluteffektor för SIP.

Verktyget är halva striden

Du kan ha den perfekta spetsen och den perfekta kabeln, men döda det hela med en crimper för tre ören. Jag har flera hydrauliska pressar i min arsenal: en för sektioner upp till 120 mm2, den andra för stora, upp till 240 mm2. Och det här är ingen lyx. Om du pressar en spets på 95 mm2 med ett verktyg avsett för max 50 mm2 garanteras undertryck. Och att nypa är också dåligt; du kan krossa kärnan eller deformera själva spetsen.

Särskilt kritisk medaluminiumkablar. Aluminium är ett mjukt, flytande material. Om du trycker för hårt kommer kontakten att lossna efter en stund under belastning på grund av metallens krypning. Om du inte trycker tillräckligt på den kommer den att värmas upp på grund av det höga kontaktmotståndet. Här behöver du ett kalibrerat instrument med tryckmätare eller indikator på att önskat tryck har uppnåtts. Manuella hydrauliska spärrpressar är vårt val för de flesta fältjobb.

Jag minns en incident under installationen av ett pannrum. Det fanns kraftfulla pumpar där, drivna av en AVVG 3x70 aluminiumkabel. Sex månader efter lanseringen vid en av faserna inkabelskoIsoleringen började smälta. Vi tog isär den och det fanns en oxidfilm inuti spetsen och kontakten blev svärtad. Anledningen är att kärnan inte rengjordes ordentligt under installationen och att kontaktpasta inte användes. Jag var tvungen att göra om allt, skära av en del av kabeln. Sedan dess har jag haft en regel för aluminium: rengöring av metallen med en borste tills den glänser + obligatorisk behandling med en pasta av DAC-typ eller åtminstone kvarts-vaselinpasta. Och inget "det här duger".

En ofta förbisedd teknik

Det verkar så komplicerat: rengjort, infört, krympt. Men det finns nyanser. Till exempel krympningsriktningen. För rörformade klackar går krympningen alltid från skaftet (från kabelinföringspunkten) till kronbladet. Om du gör tvärtom finns det risk för att spetsmaterialet pressas ut och att kontakten försämras i området där skruvförbandet senare kommer att finnas.

En annan punkt är crimp kvalitetskontroll. Det enklaste sättet är att försöka dra bort spetsen med kraft från kabeln efter krympningen. Om det görs på rätt sätt kommer det inte att röra sig. En mer avancerad metod är att använda en presshöjdsmätare eller en press med indikator. Men i fält förlitar de sig oftast på erfarenhet och markeringarna på crimpern dör. Förresten, jag gör alltid två eller tre krympningar på en spets, skiftar med några millimeter, speciellt på stora sektioner. Detta säkerställer en stor kontaktyta och tillförlitlighet.

När du arbetar med olika projekt ställs du ibland inför en kunds krav på att använda ett specifikt märke av beslag. Detta är inte ett infall. Till exempel kräver vissa applikationer där korrosionsbeständighet är viktig förtennad koppar eller till och med nickelpläterade hylsor. I katalogen av densammaShijiazhuang Hist Electric Co.,LtdDu kan hitta olika beläggningsalternativ, vilket är bekvämt. Du vet bara att du inte tar en hårdvara, utan en produkt med vissa egenskaper för en specifik miljö - hög luftfuktighet, kemiska ångor eller bara för gatan.

Inte bara kraftledningar

Terminering handlar inte bara om 380 volts strömförsörjning. Samma sak händer faktiskt med styrkablar och svagströmsledningar. Bara det finns olika tips - hylsa, ring, gaffel. Och felen där är inte mindre kritiska. En dåligt krimpad terminal på en tvinnad ledning i styrskåpet kan leda till förlust av sensorsignalen, och då kommer du att spendera timmar på att leta efter en öppen krets i kretsen.

Noggrannhet är viktigt här. Skala av isoleringen exakt till längden på spetshylsan så att ingen blank koppar blir kvar. Korrekt val efter diameter: om hylsan är stor kommer tråden att dingla; om den är liten kommer den inte att passa eller så kommer venerna att skadas. För tunna trådar använder jag ibland dubbla krimpklackar: först krymps kärnan, sedan en isolerande hylsa för mekanisk fixering. Hjälper mycket mot vibrationer.

En gång fick jag göra om en hel kontrollpanel just på grund av vibrationer. Spetsarna på styrtrådarna var krympta, men utan att fixera isoleringen. Efter sex månaders drift av pumpstationen, på grund av konstant skakning, kom några trådar helt enkelt ut ur sina spetsar. Systemet började krångla. Därefter använder jag på alla kritiska svagströmsföremål endast klackar med isolerhylsa eller i värsta fall lägger jag värmekrymp med ett limskikt på crimpområdet.

Om värmekrympning och isolering

Detta är ett ämne för ett separat samtal, men utan det berättelsen omkabelavslutningkommer att vara ofullständig. Efter att spetsen har krympts måste anslutningen isoleras och skyddas. Tidigare var de ofta inslagna med eltejp av PVC. Billigt, men opålitligt. Med tiden flyter limet och tejpen lindas upp, speciellt i varma paneler.

Nu är standarden värmekrympbara slangar. Perfekt om med ett självhäftande lager. Värmde den med en konstruktionshårtork - röret pressade tätt ihop fogen, och det smälta limet förseglade alla sprickor. Detta skyddar mot fukt, damm och oavsiktlig beröring. Obligatorisk för utomhusanslutningar eller i våtutrymmen. Det är bara viktigt att inte överhettas, annars kan du skada isoleringen av själva kabeln.

För de mäktigaströmanslutningarIbland använder de färdiga kit: en spets som redan är fylld med kontaktpasta och värmekrymp av en viss längd. Bekväm, snabb, minimala defekter. Jag har sett sådana lösningar från olika tillverkare, bland annat i sortimentet som levererarShijiazhuang Hist Electric Co.,Ltd. För ett storskaligt projekt där det är nödvändigt att säkerställa en enhetlig standard och installationshastighet är detta ett bra alternativ. Fast vid mindre reparationer på gården tar man ofta allt separat.

Sammanfattning: det finns inga bagateller

Så det visar sig att en till synes enkel operation blir övervuxen med en massa regler och "men". Från valet av spets och verktyg till den slutliga isoleringen kan du stöka till i varje skede, och konsekvenserna kommer inte att visas omedelbart, utan månader senare, när föremålet redan har överlämnats och allt fungerar. Erfarenhet kommer just genom sådana misstag, dina egna eller andras.

När jag nu tittar på vilken kabel som helst som behöver termineras, utvärderar jag automatiskt: material, tvärsnitt, driftsförhållanden. Sedan väljer jag beslagen, kontrollerar kärnans skick, tänker på pastan och skyddet. Detta är inte längre en medveten analys, utan en vana. Och huvudslutsatsen som kan dras: i denna fråga kan du inte snåla med bagateller. Det bästa tipset och det rätta verktyget kommer att löna sig bra, vilket eliminerar oplanerade reparationer och stillestånd. Och en pålitlig anslutning är i slutändan säkerhet. Och det här är inte pompösa ord, utan den dagliga praktiken för alla som är seriöst involverade i elektrisk installation.

Därför, när jag igen ser någon försöka krympa en kabel med tång eller använda den första spetsen de stöter på, stoppar jag dem alltid. För jag vet hur det här kan sluta. Och eftersom jag en gång lärde mig av mina misstag, försöker jag nu hindra andra från att upprepa dem. Hela poängenslut- uppmärksamhet på detaljer, som avgör tillförlitligheten för hela systemet.